Rewind&Play

Annan svensk titel: Yeah Yeah Yeah!
Skådespelare: John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr, Wilfrid Brambell, Norman Rossington, John Junkin m.fl.
Regissör: Richard Lester
År: 1964
Vinster: 2 Oscarsnomineringar (best music och best writing, story and screenplay). 2 andra vinster och 4 nomineringar. 

De fyra Beatlarna ska göra en spelning. På tåget dit så är det en femte person med, nämligen Pauls farfar. Gubben är lömsk och gör folk ovänner men han är ju mycket... ren.

Beatlarnas managers Norm och Shake har stora problem att hålla dem i ett rum och får jämt och ständigt leta rätt på dem. Norm säger vid ett tillfälle;

Norm: This is a battle of nerves between John and me.
Shake: John hasn't got any.
Norm: Any what?
Shake: Nerves.
Norm: That's the trouble. I've toyed with the idea of a ball and chain, but he'd probably just rattle them at me, and in public, too. Sometimes I think he enjoys seeing me suffer.

För att göra sakerna värre, så är Ringo borta och spelningen börjar närsomhelst...

---

 

The Beatles har konstig humor. Det var det första som slog mig. Hela filmen är lite konstig och random men det är ingenting jämfört med deras film Help! och Magical Mystery Tour ska vara den knasigaste av dem alla. Men det gör ingenting för jag älskar varje sekund. Det var roligt att se dem i roller (även fast de spelade sig själva) och inte bara i musiksammanhang.

Det är ganska enkel handling, om det ens är någon, och såklart så är deras låtar från albumet med. Vilket gör den extra bra. Det finns också delar av filmen som är helt sanna, som alla skrikande ungdomar som bokstavligt talat jagar dem.

Ringo är den som får ta mest skämt, mest för hans stora näsa och han får nästan en lite större roll. Inte huvuroll men han får mer tid på vita duken kan man säga

Alla fyra är helt underbara, även Norm, Shake och Pauls farfar (inte hans riktiga farfar då såklart).

Man behöver inte vara Beatles-fan för att se den, men man kommer definitvit bli det efter man har sett den. Musiken, humorn och inte minst deras härliga Liverpool dialekt gör filmen oemotståndlig.







Postat av: Kajsa