I wanna be Edward Cullen

När vi ändå håller på med parodier på Twilight kan jag inte låta bli att lyssna på den här låten. Även om den är lite gammal lägger jag upp den här.

Vampires Suck


Skådespelare
: Matt Lanter, Jenn Proske, Chris Riggi, Anneliese van der Pol, Arielle Kebbel och Ken Jeong mfl.
Regissör: Jason Friedberg och Aaron Seltzer
År: 2010
Vunnit: Inget, ännu - vem vet?

Parodi på Twilight (och andra vampyrserier som går just nu). Becca flyttar in hos sin pappa som bor i en liten kall stad med väldigt mycket vampyrtema och blir kär i den mystiska men supermodellsnygga killen Edward. Hon blir även kompis med Jacob som även han bär på en hemlighet (med tanke på hur många som sett Twilight lär jag knappast spoila för någon men jag antar att ni förstår vad som kommer hända i filmen)


Några av skaparna av Scary Movie, Epic movie, date movie... Ja, jag antar att ni ser ugnefär vad det är för stil på den här filmen. Men jag måste ändå säga att denna är en av de bättre av dessa "movies". Dock var det väldigt mycket samma sak som Twilight och New Moon. Skrattillfällena var inte så många men när man skrattade så skrattade man rejält (man kunde skratta lite mer än vad jag gjorde om man har kiss/bajshumor dock).

Har du inte sett de två första twilightfilmerna kan du se den här filmen som är en förlöjligad MEN väldigt lik orginalfilmerna i en förkortad version. Och jag måste erkänna att skådespelarna i den här är BÄTTRE än orginalen ("oh no - she didn't say that?!?!")och de är fruktansvärt lika orginalen. Jenn Proske som spelar Becca tillochmed låter som Kirsten Stewart! (vill poängtera att bara för att de är bättre är de inte bra)

Kort sagt; den fungerar som en lätt komedi i stil med Scary movie. Men ur filmsynvinkel är den bara... ok. Jag skulle vilja tipsa om att köpa filmen, nej... HYRA filmen eller låna av en kompis som inte hade något vett och köpte filmen och INTE se den på bio. Det är inte värt ett biobesök! Lägg pengarna på en vettig bio istället och se denna hemma med några goa vänner så ni kan skratta så högt ni vill. Bara ett tips från mig



In Good Company


Skådespelare: Dennis Quaid, Topher Grace, Scarlett Johansson och Clark Gregg
Regissör: Paul Weitz
År: 2004
Vunnit: 1 vunnen och 4 nomineringar

Dan är chef på en annonsavdelning och har jobbat där i tjugo år. Men så får företaget nya ägare och Dan blir degraderad - mitt upp i allt familjedrama då det är en ny bebis på väg i familjen och dottern vill plugga vidare. Men Dan blir rasande då han inser att mannen som har tagit hans plats - och nu är hans chef - är 26 åriga Carter Duryea. Och som gräddet på moset är han förälskad i Dan's dotter.


Jag tänkte, precis som alla andra filmer som Topher Grace är med i, på "That '70s show". Eric Forman. Eric Forman.

Men efter en stund försvann de där känslorna och han blev en helt ny karaktär, den han faktiskt spelar i filmen. Och han var riktigt bra. Eller det kanske var att ta i, men bra var han. Den som jag tyckte minst om, skådespelarmässigt var Clark Gregg från bla. The New Adventures of Old Christine, för han var precis - exakt - likadan som i serien. Samma minspel. Samma tonfall.

Filmen var en riktig mysig feelgood-film. Man skrattade. Grät. Och skrattade lite till. En film som man kan se många gånger och ändå inte tröttna på den. Bra skådisar, bra stämning, bra manus - en bra film helt enkelt (men inte mer än bra)




Wayne's World


Skådespelare: Mike Myers, Dana Carvey, Rob Lowe, Tia Carrere mfl
Regissör: Penelope Spheeris
År: 1992
Vunnit: 3 vinster och 3 nomineringar

“Let me bring you up to speed. My name is Wayne Campbell. I live in Aurora, Illinois, which is a suburb of Chicago - excellent. I've had plenty of jo-jobs; nothing I'd call a career. Let me put it this way: I have an extensive collection of nametags and hairnets. Ok, so I still live with my parents, which I admit is bogus and sad. However I do have a cable access show, and I still know how to party. But what I'd really like is to do Wayne's World for a living. It might happen. Yeah, and monkeys might fly out of my butt.”


Wayne Campbell (Myers) och Garth Algar (Carvey) är värdar för Wayne’s World, ett kabel-TV program, där de kollar in vackra kändiskvinnor, spelar luftgitarr och trummor och intervjuar lokalbefolkningen samtidigt som de driver med dem under intervjun.

En dag dyker Benjamin Kane (Lowe) upp i Wayne's källare. Han erbjuder sig att köpa rättigheterna till programmet för 10.000 dollar. Efter köpet blir hela showen ändrad helt emot vad Wayne eller Garth vill.

Samtidigt leder Wayne's relation med hårdrock sångaren och basisten Cassandra (Carrere) att en klyfta bildas mellan Wayne och Garth. Det blir bara värre efter Wayne går ifrån showen, lämnar Garth, som har scenskräck, att klara resten av showen. Samtidigt verkar Benjamin vara efter Cassandra…

Hur ska detta sluta?



 

Ja var ska man börja med en sådan underbar film? Den var söt, rolig och helt awesome. En film man bara måste se helt enkelt.

Garth Algar: Sometimes I wish I could boldly go where no man has gone before... but I'll probably stay in Aurora. What are you thinking about?
Wayne Campbell: Cassandra. She's a fox. In French she would be called "la renarde" and she would be hunted with only her cunning to protect her.
Garth Algar: She's a babe.
Wayne Campbell: She's a robo-babe. In Latin she would be called "babia majora".
Garth Algar: If she were a president she would be Baberaham Lincoln.
[a brief pause]
Garth Algar: Did you ever find Bugs Bunny attractive when he put on a dress and played girl bunny?
Wayne Campbell: No.
[cracks up laughing]
Wayne Campbell: No.
Garth Algar: Neither did I. I was just asking.


Vi här på R&P önskar bara att Wayne och Garth var våra vänner. Suck.






Youth in Revolt



Skådespelare:
Michael Cera, Portia Doubleday, Jean Smart, Zach Galifianakis, Justin Long
Regi: Miguel Arteta
År: 2009
Vunnit: Inget än vad jag kan hitta.

Youth in Revolt handlar om Nick Twisp som är en kille som inte upplevt kärlek eller sex och däremot tycker att alla andra i hans omgivning gjort det. Han är ordentligt trött på sin situation och har tur då han hittar hans drömtjej Sheena när han är på semester med sin mamma och hennes pojkvän. De måste dock åka tillbaks hem så småningom och för att han ska kunna återvända till Sheena måste han bli utkastad från sin mamma så hans pappa kan ta hand om honom och flytta till stället i fråga (Sheena kan fixa jobb till Nicks pappa). För att Nick ska bli lite mer bad ass så han ska våga revoltera och på så vis bli utkickad skapas ett alterego - Francois Dillinger.



Det här var en stundtals väldigt underhållande film. Introt är väldigt effektivt med att få in en i Nicks situation snabbt och på ett roligt vis. En kul sak är att det är ganska många karaktärer i filmen som bara är med ett litet tag, men som är väldigt viktiga just då. Många är sådana man känner igen väl från andra ställen.

Måste säga att filmen ibland påminner om en annan film, den som många kanske känner igen Michael Cera ifrån - nämligen Juno. Exempelvis gällande liknande animationer som tar över från en verklig bild, det försigkommer nämligen på i alla fall två ställen i filmen. Men den håller inte riktigt samma höga klass som Juno i mitt tycke. Gillar du hur som helst Michael Cera, som i vanlig ordning spelar den aningen tafatta tonåringen, kommer du alldeles säkerligen gilla denna.







Ed Wood



Skådespelare: Johnny Depp, Martin Landau, Sarah Jessica Parker, Bill Murray, Patricia Arquette
Regi: Tim Burton
År: 1994
Vunnit: 21 priser, varav 2 Oscar-vinster och 11 andra nomineringar.

Ed Wood är en biografisk film som utspelar sig på 50-talet och handlar om Edward D Wood Jr, mannen som på senare tid ofta kallats för världens sämsta regissör. Johnny Depp spelar rollen som den entusiastiske men obegåvade mannen som försöker hanka sig fram i filmindustrin. Han möter Bela Lugosi (Martin Landau), den legendariske skådespelaren som spelade Dracula en gång i tiden, men som nu är gammal, bortglömd och fattig. De blir vänner och tack vare den här vänskapen lyckas Ed få regissera några filmer, t.ex. Glen or Glenda - en film om en transvestit. För att ytterligare övertyga filmbolaget avslöjade Ed sin största hemlighet: han tycker själv mycket om att klä sig i kvinnokläder.



Alla Tim Burton-fantaster kan nog känna igen sig mycket i den här filmen. Det kusliga, det humoristiska och det märkliga återfinns precis som det så ofta gör. Johnny Depp är också där så allt är i sin ordning. Depp gör i alla fall ett riktigt bra jobb som vanligt, och är lika stilig som vanligt (utom när han tar på den rosa angora-tröjan kanske). Även Martin Landau är mycket imponerande, och han kammade till och med hem Oscar-statyetten för bästa biroll 1994 framför Samuel L. Jackson i Pulp Fiction som också var nominerad i kategorin.

Filmen är svart-vit, och det känns som att det passar bra i 50-talsklimatet. Burton ska enligt uppgift velat skildra Bela Lugosi just som han var i Dracula-filmerna, i svart-vitt.

Ett hett tips till alla Burton/Depp-fans!




Postat av: Linnea

(500) Days of Summer


Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Zooey Deschanel, Geoffrey Arend
Regi: Marc Webb
År: 2009
Vunnit: 7 priser och fått 17 nomineringar varav 2 var för Golden Globes.

Tom är killen som börjat tro att han aldrig kommer att hitta den rätta. Men när han en dag träffar Summer förstår han på en gång att hon är den han har letat efter - tack vare deras gemensamma intresse för The Smiths.

Vi uppskattade filmen väldigt mycket, med tanke på de goda skådespelarinsatserna, den unika känslan och framför allt det grymma soundtracket som genomsyrade hela filmen. Vi villl passa på att berätta att detta inte är en typisk romantisk komedi, som vi har sett en miljard gånger redan, utan något mycket bättre!

Joseph Gordon-Levitt är övertygande som den söta musiknörden. Zooey Deschanel gör också en mycket bra insats som tjejen som inte riktigt tror på konceptet 'kärlek'.

Musiken är som sagt underbar, t.ex. hör man ljuva toner av Regina Spektor, The Smiths och Zooey Deschanels egna band, She & Him. (Spotify-länk till hela soundtracket)

Filmen berättas på ett ganska speciellt sätt. En berättarröst tar oss in i historien och återkommer, som att det är en saga som berättas för oss. Ibland delas skärmen upp i två delar, t.ex. när Tom fantiserar om hur hans kväll skulle bli kontra hur den verkligen blev. Det är svårt att förklara så se filmen helt enkelt, så förstår ni vad vi snackar om!



Postat: Jenny och Linnea

The Hangover


Skådespelare: Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis, Justin Bartha och Heather Graham
Regi: Todd Phillips
År: 2009
Vunna: Vann en Golden Globe i kategorin Best Motion Picture - Musical or Comedy! Annars har de vunnit 1 gång och 11 nomineringar.

The Hangover (Baksmällan, på svenska) handlar om fyra vänner som skall ha en svensexa i Las Vegas. Men det kommer bli en natt de aldrig kommer att komma ihåg. De vaknar upp på morgonen med en tiger i badrummet, någons baby i garderoben och att brudgummen fattas. Utan att veta ett smack av vad som hände försöker de pussla ihop alla ledtrådar till att hitta brudgummen Doug innan bröllopet, vilket inte är det lättaste...


Jag blev riktigt förvånad över The Hangover. Hade inga större förväntningar, tänkte mer att detta är väl en sån där "Dude, Where is my car?" i ny tappning. Typ killar vaknar upp, minns inget, måste ta reda på vad som hänt och fixa allt med mycket flum. Och visst låter alla sammanfattningar om filmen så, men filmen är så mycket mer än det. Jag gillar och rekomenderar verkligen den här filmen starkt. Många roliga scener, roliga skådespelare, oförutsägbar och den är väldigt fartfylld. Även om den här filmen känns som/är en äkta grabb-rulle hindrade det inte mig från att säga att jag älskar den! Lätt 2009's roligaste film! 

Härlig musik också som höjer filmen lite. Tillexempel lyssna på "Stu's song"(Ed Helms) och "Three Best Friends"(Zach Galifianakis), haha. 
 
 

Postat av Em

Komedi.

"Komedi, beteckning på ett drama, ett TV-program eller en film som syftar till att väcka glädje hos åskådaren eller rentav locka till skratt.

Historiskt sett är komedi motsatsen till tragedi; historien tar karaktärerna från ett mindre bra tillstånd till ett bättre. Under antiken behövde komedin inte vara särskilt rolig, men skillnaden mot tragedin låg i att den hade ett lyckligt slut. Aristoteles såg denna som den lägre av de två genrerna, då den inte väcker eftertanke eller skänker rening hos publiken samt därför att den avbildar sämre människor."

Källa: wikipedia.