Rewind&Play

rewindandplay@live.se

The Hours


Skådespelare
: Nicole Kidman, Meryl Streep, Julianne Moore, Ed Harris, Claire Danes och Toni Collette
Regissör: Stephen Daldry
År: 2002
Vunnit: Oscar för bästa kvinnliga huvudroll (Kidman). 30 priser och 67 nomineringar

Filmen utspelar sig i tre olika generationer och tre helt olika kvinnor som alla har något gemensamt. Nämligen boken mrs. Dalloway. Den första kvinnan är Virginia Woolf (Kidman) utanför London på 1920-talet, författaren bakom boken. Hur hon lever med sin depression och psykiska sjukdom och försöker få klart boken. Den andra kvinnan är Laura Brown(Moore) som lever i USA på 50-talet och läser boken. Hon har ett olyckligt äktenskap, gravid och har en liten son. Och boken får henne att ändra på sitt liv. Den sista kvinnan är Clarissa Vaughan(Streep) i New York på 2000-talet. Hon planerar en fest för sin vän Richard som är döende i AIDS och precis fått ett mycket viktigt pris för sin bok.


Detta var en mycket intressant film. Mycket känslor, mindre handlingar och mycket tänkande. Jag har mycket svårt att bestämma mig för om filmen är bra eller dålig. I helhet tyckte jag om filmen, jag blev berörd och tänkte på den efteråt (vilket jag brukar göra på en del filmer som jag sedan tycker blir bättre o bättre). Kanske ska man ta och se den en gång till? Dock var det bara jag av mina "med-tittare" som tyckte om filmen. Och jag måste erkänna att stundtals var filmen väldigt seg. Det var inga större händelser i filmen. Men det är klart, det var ju bara några få timmar ur tre kvinnors liv. 

Det var mycket svårt att sätta betyg. Men jag har bestämt mig för att detta var ingen skit film - detta var en mycket bra film med väldigt bra skådespelare (man ser inte ens att det är Kidman!) och den satt kvar efteråt. Så den får ialla fall betyget...


Girl with a Pearl Earring

Skådespelare: Scarlett Johansson, Colin Firth, Cillian Murphy, Tom Wilkinson, Essie Davis och Judy Parfitt
Regissör: Peter Webber
År: 2003
Vunnit: nominerad för 3 Oscars. Annars 12 vunna och 34 nomineringar.

Filmen utspelar sig i 1600-talets Nederländerna där unga Griet börjar jobba som tjänsteflicka hos konstnären Johannes Vermeer. Det är en tuff ekonomisk tid och Vermeer har svårt att sälja sina tavlor och försörja sin bortskämda familj. Griet, som har ett öga för det estetiska, börjar mer o mer hjälpa Vermeer med hans konst i smyg. Samtidigt som Griet börjar mer få känslor för konstnären uppvaktas hon även av slaktarsonen Pieter. Och när även den sliskige konsthandlaren Van Ruijven börjar intressera sig för unga Griet och även kräver av Vermeer att måla av henne, börjar dramatiken tätna och spänningen stiga.


Filmen är ju efter Tracy Chevalier's bestseller med samma namn och det är en bok som jag gillade starkt. Filmen lever upp till bokens förväntan och jag blev förvånad hur bra Colin Firth passade in i rollen som den lite tillbakadragna konstnären. Jag var kritisk till det först men han spelade faktiskt bra. Scarlett passade perfekt som Griet, den lite blyga unga kvinnan - och hon är dessutom lik kvinnan på porträttet. Ja, överlag var alla skådespelare väldigt bra och passade in.

Jag gillar ju konst och konsthistoria så jag gillade verkligen den här filmen. Man förstår verkligen känslor och tankar bakom tavlorna. Men jag tror absolut att man kan se den utan att vara väldigt intresserad av konst. Det är ju trots allt en kärlekshistoria.









Deer Hunter



Skådespelare: Robert De Niro, Christopher Walken, John Savage, Meryl Streep, John Cazale

Regissör: Michael Cimino

År: 1978

Vunnit: 5 av 10 Oscars + 16 andra vinster och 19 nomineringar.

 

Tre arbetare och goda vänner, Michael (De Niro), Nick (Walken) och Steven (Savage), jobbbar vid ett stålverk i Pennsylvania och blir inkallade till kriget. Men innan de ger sig av så har de ett avskedsparty i form av Stevens bröllop. Och såklart lite jakt.

Sen bär det av till kriget i Vietnam. Alla tre blir tillfångatagna som krigsfångar, men lyckas fly därifrån. Men det innebär inte att problemen är över, vare sig det handlar om skuldkänslor eller skador så plågar det vännerna på olika sätt. Michael åker tillbaka till USA och komplicerar situationen ytterligare genom att bli kär i Nicks trolovande Linda (Streep). Kan det bli som förr?



Jag älskar Deer Hunter. Krigsfilmer är en favoritgenre och Deer Hunter är inget undantag. Jag sitter på helspänn från början till slut och varje sekund är en njutning. Skådespelarna är på topp, storyn är tänkvärd och miljön tar andan ur mig. Jag gillar verkligen hur regissören lyckas skapa kontrasten mellan deras jakt på rådjur (hjort eller whatever) i Pennsylvanias idylliska skogar, hur deras liv var bekymmerslöst och kul, till det smutsiga, hemska, krigsdrabbade Vietnam. Hur ens liv kan förändras. Förstöras. Jag gillar filmer som får en att tänka. Det gör Deer Hunter. Christopher Walken fick en Oscar. Robert De Niro och Meryl Streep blev nominerade. Vann även för bästa film. Cimino vann. (De Niro är grymt snygg i den också, som en liten extrabonus).

Många har kritiserat den för att vara för flagg-viftande och inte helt rätt ute när det gäller historian. För mig spelar det ingen roll. Jag håller med dem som säger att den är ett mästerverk. Full pott utan tvekan.






Livet är underbart



Skådespelare:
Roberto Benigni, Nicoletta Braschi, Giorgio Cantarini
Regi: Roberto Benigni
År: 1997
Vunnit: 3 Oscars och 52 andra vinster + 28 nomineringar

Italienska Livet är underbart (La Vita è Bella) är en film som i princip är uppdelad i två - första delen handlar om hur charmören Guido lyckas få lärarinnan Dora på fall genom olika upptåg i Italien 1939. Ett tidshopp senare får vi följa den dystra vardagen på ett arbetsläger som familjen tvingats åka till. För att muntra upp sin son övertygar Guido sin son Giosué om att det hela är en lek där första pris är en stor riktig stridsvagn.



Jag tycker det här var en sjukt bra film, den är ständigt på gränsen mellan melankolisk och glädjefull. Första delen av filmen frammanar ofta ett leende på mina läppar tack vare humorn. Tyckte dock att andra delen var bäst. Huvudpersonen Guido är väldigt duktig på att hålla hoppet levande i en miljö där det kan tyckas vara omöjligt. Det var intressant att se kriget skildras på ett så hoppfyllt sätt för en gångs skull, och det hela var väldigt inspirerande. En film som absolut rekommenderas. Om ni inte har sett den så se den pronto!







PS.
Förresten har ni säkert märkt av den dåliga uppdateringen här på bloggen den senaste tiden. Som vi redan nämnt har vi haft fullt upp med allt som haft att göra med studenten och studentveckan - något som varit otroligt roligt men även tidskrävande såklart. Därefter har halva gänget åkt iväg på studentresor också.
Ber er, våra kära läsare, att helt enkelt att hålla ut så blir det förhoppningsvis bättre inom kort!

Fish Tank



Skådespelare:
Katie Jarvis, Kierston Wareing, Michael Fassbender, Rebeca Griffiths, Harry Treadaway
Regi: Andrea Arnold
År: 2009
Vunnit: 19 vinster och 15 nomineringar.

I Fish Tank får vi följa Mia som är 15 år och bor i England. Det är ganska hårt liv, hon råkar alltid i problem och har en splittrad familj som inte verkar ha så många goda ord att säga varandra. Hon har inga direkta vänner och har ständigt taggarna utåt. Det enda hon tycker är kul är att dansa. Hennes mamma börjar träffa en man som däremot är väldigt snäll och trevlig vilket är något hon nog inte är så van med. Han verkar börja förändra allt men något lurar ändå.



Det som slår mig allra mest med den här filmen är nog hur genuin den känns. Mycket av denna genuitet kan man tacka Katie Jarvis för, som spelar huvudrollen. Hon blev upptäckt av en talangagent när hon bråkade med sin pojkvän, hade ingen erfarenhet av skådespeleri och strax efter att filmen släppts blev hon gravid, som 18-åring. Det är med andra ord inte vilken skådespelerska som helst.

Andra bra saker är fotot, väldigt vackert med många fokuseringar och fint ljus. Storyn är också bra, en del saker kändes väldigt oförutsägbara, speciellt olika saker som Mia gjorde. In short: Rekommenderas!





An Education



Skådespelare:
Carey Mulligan, Peter Sarsgaard, Alfred Molina, Olivia Williams
Regi: Lone Scherfig
År: 2009
Vunnit: 18 vinster och 48 nomineringar, varav 3 var till Oscars.

16-åriga toppeleven Jenny drömmer om att bo i Paris, och ta del av den franska kulturen och livsstilen. Hennes liv är dock redan inrutat - hon ska få bra betyg och gå på Oxfords universitet. Hon träffar i alla fall David, en något äldre man som fattar tycke för henne, till och med lyckas charma hennes föräldrar och tar med henne på resor, jazzklubbar och annat. Hon spenderar mer tid med sådant, och mindre med skoljobb. Så småningom visar det sig dock att David håller hemligheter för henne. Var får han till exempel alla pengar ifrån?



Den kanske viktigaste frågan i filmen är något Jenny börjar fundera över - hur viktig är egentligen utbildning? Plugga något som är tråkigt och tidskrävande, för att sedan bli lärare vilket är tråkigt och tidskrävande. Eller avstå från att studera och istället ägna sig åt sånt hon tycker är roligt - som kultur, resor och umgänge.

Filmen bjöd på många välvalda skådespelare, och huvudrollsinnehaverskan Carey Mulligan gör ett grymt bra och övertygande jobb som t.o.m. medförde en Oscars-nominering.

Personligen tycker jag nog att An Education har fått lite väl bra betyg i diverse recensioner. Den känns t.ex. ganska förutsägbar. Men, ändå en sevärd film. Extra plus ges för att det utspelar sig på 60-talet och tack vare de brittiska accenterna!






Brothers



Skådespelare:
Tobey Maguire, Jake Gyllenhaal, Natalie Portman
Regi: Jim Sheridan
År: 2009
Vunnit: fått 8 nomineringar, varav två var till Golden Globes

Sam (Tobey Maguire) skickas tillbaka iväg till Afghanistan, samtidigt som hans bror Tommy (Jake Gyllenhaal) släpps ut från fängelset. Sams fru Grace (Natalie Portman) och deras två döttrar får beskedet att Sam avlidit i kriget. Tommy börjar umgås med Grace och döttrarna och de fattar tycke för varandra. Parallellt som vi får följa deras liv hemma, får vi också se hur det går för Sam, det visar sig nämligen tidigt i filmen att han inte alls dött, utan blivit tillfångatagen av fienden.



Skådespelarna känns helt rätt i sina respektive roller, mycket väl castat med andra ord. Speciellt imponerad är jag av Tobey Maguire den här gången.

Det finns flera olika aspekter man kan se i den här filmen - som krigs konsekvenser och framför allt familjerelationer. Det jag kan klanka ner lite på är att tempot ibland var lite väl lågt på hemmaplan. Tyckte därför det var bra när det klipptes till Afghanistan, hade faktiskt gärna sett ännu mer därifrån. Väldigt intressant att se.

Det har var en otroligt stark och berörande film som jag absolut rekommenderar. Det jag också gillar är att den var väldigt oförutsägbar, och jag kan ärligt talat säga att jag inte hade en aning om vad som skulle hända. Den var därför spännande och man ville gärna fortsätta kolla för att se hur det skulle gå. Man levde sig verkligen in i den, speciellt när man sett på den en stund, och den känns trovärdig och verklig. Finns ute på bio!






I'm Not There



Skådespelare:
Cate Blanchett, Heath Ledger, Christian Bale, Richard Gere, Charlotte Gainsbourg
Regi: Todd Haynes
År: 2007
Vunnit: 14 vinster och 12 nomineringar varav en Oscar-nominering

I'm Not There handlar om de många olika roller legenden Bob Dylan hade under olika skeden i sitt liv. Sex olika skådespelare gestaltar figurer som baseras på Dylan. Christian Bale spelar rollen som Bob Dylan som ung folksångare. Cate Blanchetts figur visar perioden då han buades ut av publik som tyckte att han sålde ut sig med sitt rockband. Heath Ledger spelar en skådespelare vars kärleksliv liknar Dylans. Även Richard Gere, Ben Shisaw och unge Marcus Carl Franklin spelar roller som reflekterar diverse delar ur Dylans liv.



Det här var en väldigt speciell film med alla dessa skådespelare, vars karaktärer dock aldrig kallas Bob Dylan. Det var väldigt smart tycker jag ändå. Roligt och nytänkande med personer av olika kön, ålder och etnicitet som ändå kan gestalta en och samma person. Det ger en överblick över Bob Dylans mycket intressanta liv och erfarenheter. Filmen tar oss tillbaka i tiden och är trovärdig. Musiken spelas ofta och är alltid bra och stämningsförhöjande oavsett vilken scen det är. Bob Dylan har helt obviously underbara låtar som passar till alla situationer och humör.

Något som jag tyckte var roligt och bra gjort var genomgången av Jack Rollins karriär. Christian Bale spelade den här rollen, och man fick se klassiska Bob Dylan-bilder och klipp återskapade, nu utbytt mot Christian Bale, i likadana poser och kläder. Man fick också se fejkade dokumentärklipp och intervjuer där de gick igenom Jack Rollins karriär, allt med ord som beskrev Bob Dylan såklart. Överlag var skådespelarna otroligt bra. Cate Blanchett nominerades till en Oscar för sin prestation. Hon liknade Dylan otroligt mycket med sitt krulligt hår, sina mörka kläder och Wayfarers. Marcus Carl Franklin är också värd att nämnas, mycket imponerande prestation av då 13-årige Franklin.





Taking Woodstock



Skådespelare: Demetri Martin, Imelda Staunton, Henry Goodman, Liev Schreiber m.m.
Regi: Ang Lee
År: 2009
Vunnit: 3 nomineringar

Filmen, som är baserad på en sann historia, följer Elliot Tibers väg när han lyckas få anordna den legendariska festivalen Woodstock i hans lilla samhälle White Lake. Elliots mor är en väldigt konservativ kvinna och fadern verkar tämligen likgiltig efter åratal med den bestämda makan. Familjen äger ett litet motell som riskerar att stängas ner pga otillräckliga intäkter.

Elliot har planer på att anordna en liten musikfestival i White Lake och får tillstånd till det för en dollar. När det sedan står i tidningen om hur Woodstock-festivalen inte har något ställe att vara på, tar Elliot chansen och hör av sig till festivalledningen. Vi får sedan följa den stadiga tillströmningen av unga hippies, den inte alltid så godkännande lokalbefolkningen och en festival utan dess like.



Ja, vad ska man säga? Längtan till en festivalsommar blir ju inte precis mindre efter den här filmen. Personligen är jag väldigt intresserad av både musik och 60/70-talet och därför tänkte jag att den här filmen skulle passa mig som handen i handsken. Men. Det finns lite som jag ändå saknar. Här blev det lite för mycket av festivalledningen liksom, behind the scenes, och lite för lite av musiken helt enkelt. Kanske har det med rättigheter till musik osv att göra men jag kan inte säga annat än att jag blev lite besviken över det, då jag snarare väntat mig en film med musiken i fokus.

Med hjälp av en gammal tv som visar bilder på månlandningen förstår man snabbt i början av filmen att vi nu befinner oss i år 1969. Allt ser sjukt autentiskt ut för den här tidsepoken, som kläder och hår. Det var avslutningsvis en mysig film som lyckades fånga den här fria, revolutionära och öppna atmosfären som hela hippiegrejen omsvävades av.




Postat av: Linnea

Schindler's List



Skådespelare: Liam Neeson, Ben Kingsley, Ralph Fiennes, Caroline Goodall, Jonathan Sagalle, Embeth Davidtz.

Regi: Steven Spielberg

År: 1994

Vinster: 12 Oscarsnomineringar varav 7 vunna. 65 andra vinster och 21 nomineringar.

 

Oskar Schindler (Neeson) startar en fabrik i Polen mitt i andra världskriget. Han vill endast ha judar som arbetare, då det ger honom mest vinst.

Han anställer juden Itzhak Stern (Kingsley) som ska driva det honom. Han upptäcker ganska snart att han inte hade klarat det utan Stern.

Samtidigt anländer Amon Goeth (Fiennes). Hans uppgift är att leda ett arbetarläger och se till att judarna gör som han säger. Goeth njuter av sin auktoritet lite väl mycket...

När Schindler ser utrensningarna av ghettot och upptäcker att Stern hamnar på arbetsläger tillsammans med resten av arbetarna så ser allt på ett nytt sätt.

Från att endast bry sig om sin egen vinning, så bestämmer sig Schindler att rädda sina arbetare från förintelsen.




Detta är den oförglömliga, sanna historian om Oskar Schindler. Detta är berättelsen om en man som gjorde en insats och om de som levde under de mörkaste perioderna i mänsklighetens historia.

Att Oskar Schindler fanns i verkligheten är sant, att han räddade över 1000 judar är också helt sant men huruvuda det runt omkring är helt sant vet jag inte, men det spelar ingen roll. Denna filmen berör varenda liten cell i kroppen och jag älskar den. Ändå drar jag mig för att se den, för den visar verkligen hur det var och det gör så att man blir arg och skakad. För det är från de riktiga händelserna. För att göra filmen extra bra så får man se i slutet hur de judar som Schindler räddade gå hand i hand med de som spelade dem och lägga en sten på Schindlers grav. Då missar jag inte en sekund. 

 

Neeson, Kingsley och Fiennes är alla perfekta i sina roller. Musiken ger mig gåshud. Jag kan inte hitta något som gör den här filmen mindre sevärd. Steven Spielberg har gjort ett mästerverk.

Se den. Det är allt jag kan säga. Den kommer beröra dig vare sig du vill eller inte. En favoritfilm.



                                            Whoever saves one live saves the world entire.







Postat av: Kajsa

Changeling



Skådespelare: Angelina Jolie, John Malkovich, Jeffrey Donovan, Jason Butler Harner och Michael Kelly
Regi: Clint Eastwood
År: 2008
Vunnit: nominerad för 3 Oscars. Annars har de vunnit 4 priser och 31 nomineringar.

Christine Collins och hennes nio-åriga son Walter bor i 1920-talets Los Angeles. Allt är frid och fröjd tills en kväll då Christine är tvungen att jobba över och kommer hem till ett tomt hem - Walter är borta. Hon ringer då polisen som i sin tur börjar leta efter Walter i flera månader. Men LAPD under 1920-talet var värre än de kriminella och med många skandaler bakom sig hittar de bara en pojke och säger att det är Walter, allt för att få ett bra rykte att de hittade pojken. Självklart ser Christine att detta är inte hennes son, men ingen tror henne och det blir bara värre och värre. Men Christine inser att polisen som tror de hittat rätt pojke inte letar efter Walter, så hon börjar göra allt för att hitta sin son...



Detta är en film som berörde mig och sitter fortfarande kvar trots att jag såg filmen för ett halvår sedan. Angelina Jolie briljerar i filmen. Jag tyckte inte om henne tidigare men hon gör rollen som Christine Collins väldigt bra och känns väldigt trovärdig.

Och att den är egentligen verklighets baserad gör den bara bättre och mer intressant. Jag hade velat skriva allt som händer i filmen, men jag är rädd att jag kommer att spoila slutet. Filmen är välgjord, miljön känns väldigt trovärdig och skådespelarna är mycket bra. Var beredd på 141 minuter snyftande historia. Sorgsen film, ja, men mycket bra sådan.


Postat av Emma

Titanic


Skådespelare:
Kate Winslet, Leonardo DiCaprio, Kathy Bates och Billy Zane
Regi: James Cameron
År: 1997
Vunnit: 11 Oscars (!), och förutom det 76 vunna priser och 48 nomineringar

I April 1912 lämnar det stora fartyget Titanic Europas vatten. Ombord på båten finns den unga kvinnan Rose som är förlovad med en man hon inte älskar. Hon känner sig ensam på fartyget och försöker ta sitt liv genom att hoppa i vattnet, då Jack dyker upp och övertalar henne att inte hoppa. De två blir förälskade, hon från överklassen och han är en fattig ung man, och de smyger med sin kärlek. Mitt bland all dramatik kolliderar fartyget med ett isberg. Jack och Rose måste hitta en livbåt och det blir en kamp mellan liv och död.


Titanic berör och är lika bra nu som 1997 då den kom. Mycket välgjord och det känns verkligen som att man är ombord på fartyget. Och att det har hänt på riktigt gör bara filmen så mycket bättre och mer intressant (visserligen är historien om Jack och Rose påhittad, men ändå). Mycket sevärd, vacker och sorglig.

Det är inte för inte Titanic låg etta på det mest inkomstbringande filmerna i hela 13 år tills Cameron's andra film efter Titanic, Avatar tog över första platsen. Eller att de har vunnit så många Oscars och priser. Det är en film alla borde se. Den är odödlig. Den är fantastisk.



Postat av Emma

Romeo and Juliet



Skådespelare:
Leonard Whiting, Olivia Hussey, Michael York och John McEnery
Regi: Franco Zeffirelli
År: 1968
Vunnit: 15 vunna varav 2 Oscars och 13 nomineringar

Detta är en av många filmatiseringar av Shakespeares klassiker Romeo och Julia, den mest tidslösa kärlekshistoria som skrivits. Romeo Montague och Juliet Capulet blir förälskade och tvingas smyga med sin kärlek då deras familjer är bittra fiender och rivaler. 



Det går inte att jämföra den här versionen från 1968 med Luhrmann's Romeo + Juliet. Det är inget fel på Romeo + Juliet men den är väldigt långt ifrån Shakespeare som möjligt. Om man däremot vill se en klassisk Romeo och Juliet, i Shakespeare stämning är detta den bästa versionen. Miljön, kläderna, dialogerna. Leonard Whiting som spelade Romeo känns som dåtidens Zac Efron, och det finns de som tror att de är släkt. Oavsett vilket - ska du se "grunden" till alla kärlekshistorier idag på film så är detta en av de bättre versionerna. That's it. 

Detta är också, om du har läst Twilightböckerna, den version Bella Swan talar om i New Moon bl.a.
"Du har sett filmen", påpekade Alice anklagande.
"Men inte den från sextiotalet. Mr Mason säger att den är bäst."
(sidan 13 ur New Moon)



Postat av Emma 

A Walk to Remember


Skådespelare:
Mandy Moore, Shane West, Peter Coyote, Daryl Hannah m.m.
Regi: Adam Shankman
År: 2002
Vunnit: 3 priser och 2 nomineringar

A Walk to Remember är en film som är baserad på en bok med samma namn, av bestsellerförfattaren Nicholas Sparks. I filmen får den populära killen Landon Carter skulden efter en olycka. Straffet är att han måste delta i några av skolans aktiviteter som tar plats efter skoltid, t.ex. att delta i skolans musikal. Där möter han den blyga tjejen Jamie Sullivan. Då Landon har problemen med att minnas sina repliker till musikalen ber han Jamie om hjälp. Hon lovar att göra det - så länge han inte blir kär i henne. Inte är det särskilt oväntat att Jamie såklart senare faktiskt gör det, men något hemskt och oväntat uppdagas senare i filmen som hotar deras kärlek.

Jag kan säga som så att jag känner mig ganska kluven inför den här filmen.

För att börja med det negativa:

Filmen har många väldigt väntade aspekter. Till exempel känns karaktärerna som riktiga stereotyper. Den blyga tjejen är till och med pastorns dotter? Och det är ju självklart att den coole killen först inte bryr sig om henne men sedan plötsligt inser att hon har en massa bra egenskaper och faller pladask för henne, även om de verkar som ett väldigt omaka par för resten av skolan. Den töntiga tjejen är såklart inte ful, utan det är en tjej som är väldigt söt, men det verkar ingen märka förrän den populäre killen är intresserad av henne.

För att gå över till det positiva:

Jag kan absolut inte bara klanka ner på den här filmen för det är trots dessa något störande faktorer en väldigt rörande och känslosam film, absolut rysningsframkallande. En helt oväntad sak uppkommer och det är skönt att se efter alla dess förutsägbara händelser. Jag är absolut inte den som börjar gråta under filmer, det har nog max hänt tre gånger i mitt liv. Men den här gav mig i alla fall tårar i ögonen och det är ju inte illa det.

Det är ganska stark film som berör, och det är liksom den andra delen av filmen som är det som är riktigt bra, och det är just då som vi också får gå lite djupare in i filmen.




Postat av: Linnea

Walk the Line


Skådespelare:
 Joaquin Phoenix, Reese Witherspoon och Ginnifer Goodwin
Regi: James Mangold
År: 2005
Priser: 28 vunna och 26 nomineringar

Filmen handlar om Johnny Cash's liv. Hans tuffa uppväxt, musikerdrömmar, obesvarad kärlek och droger. Hur han gifte sig och skaffade sig en familj med Vivian Liberto och sedan började med musik-karriären, lämnade familjen för att leva ut sin dröm. Och så träffar han på June Carter och blir förälskad. Filmen innehåller många av Cash's låtar.


Jag gillar verkligen Walk the Line. Den underbara miljön, låtarna, känslorna och skådespelarna. Phoenix och Witherspoon spelar verkligen bra. Dock måste jag påpeka att jag hade inga som helst förväntningar på filmen. Knappt hört talas om Cash och visste inte riktigt vad filmen handlade om egentligen förutom att alla säger att den är bra. Och ja, jag instämmer. Den är en väldigt sevärd film. Trots de 153 minutrarna flöt filmen på ganska bra och man tröttnade aldrig.



Postat av Em

He's just not that into you


Skådespelare: Ginnifer Goodwin, Justin Long, Bradley Cooper, Scarlett Johansson, Kevin Connolly, Jennifer Connelly, Jennifer Aniston och Ben Affleck.
Regi: Ken Kwapis
År: 2009
Priser: 1 vunnet och 3 nominerade

Gigi missförstår alla män hon dejtar. Janine's man är otrogen med sin snygga yogalärare. Beth har bott ihop med sin pojkvän i sju år och får reda på att han har inga planer på att gifta sig. Mary träffar män, men bara på myspace...
Filmen handlar om missförstånd och förhållanden. Man får följa nio människors liv, obesvarad kärlek eller kärlek som har svalnat. Vänskaplig kärlek. Vänner som blir mer än vänner. Ja, en film om kärlek, helt enkelt. Hur man ska tolka den andra. För ja, ringer han inte dig är han just not that into you.



Jag gillar filmen. Det är nio människor som känner varandra på något sätt, vilket kan få det att bli lite rörigt i början. Bra dialog och väldigt färgglatt, vilket var ganska bra för historien är inte så jätte kärleksfull alltid. Brustna hjärtan och människor som ljuger för sig själva för att inte inse att han kommer inte att ringa eller hon kommer inte bli tillsammans med dig. 

Jag kan känna att filmer med för mycket kända skådespelare kan bli lite överspelat, typ "kolla-på-mig"-fasoner men jag känner inte av det i den här filmen. Skådespelarna är mycket bra. Vissa mer än andra, men hey - så är det väl alltid?  Jag får en feel-good-feeling av filmen, trots alla dessa ensamma människor. Flyter på i jämn takt hela filmen, inga större upp- eller ner-gångar. Men helt klart sevärd och mysig film.


Postat av Em



Gökboet


Skådespelare:
Jack Nicholson, Louise Fletcher, Will Sampson, Danny DeVito m.fl.
Regi: Milos Forman
År: 1975
Vunnit: 5 Oscar + 28 andra vinster och 11 nomineringar. (Att tilläggas bör att de 5 Oscarstatyetterna var för bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga huvudroll, bästa regi, bästa filmmanus och - surprise, bästa film.)

Gökboet handlar om Randall Patrick McMurphy, som spelas av Jack Nicholson. Han flyttas från fängelset till mentalsjukhuset, men man ifrågasätter om han verkligen är psykiskt sjuk eller om han bara fejkar det för att slippa fängelset.


Det är absolut inte utan anledning som det här ses som en av världens bästa filmer någonsin. Den är rankad på 8:e plats på IMDb:s klassiska Topp 250-lista. Det är den värd. Jag ångrar nu bara att det tog så lång tid innan jag överhuvudtaget såg den.

Filmen höll mig helt fångad under hela dess tid, till skillnad från många andra filmer där man ofta kan tröttna lite under vissa perioder. Här gick det dock undan, och de två timmar som filmen varade kändes knappt som hälften. Den var aldrig förutsägbar och man var ständigt underhållen.

Gökboet innehöll många storslagna, galna scener. Ni vet såna scener som man tänker tillbaks på när man tänker på filmen i efterhand. Ibland gick allt alldeles överstyr - precis som det borde göra med 18 mentalt sjuka patienter på samma plats. Jag föll stenhårt för att skådespelarna lika gärna skulle kunna vara äkta patienter. De gjorde alla en grymt bra prestation och jag är verkligen mäkta imponerad.

Det finns inget annat val, den här filmen är definitivt värd högsta betyg.




Postat av: Linnea

The Holiday - Iris hus

Har sett på "The Holiday" - igen. Det är nog en av de mysigaste julfilmerna ever. Eller ja. Filmen är romantisk och mysig - så jätte mycket julstämning är det inte precis, enligt mig. Ialla fall inte de klippen från L.A. Men ni måste väl ändå erkänna att Iris (Kate Winslet)'s hus är väldigt mysigt och "juligt"? Har ni sett the Holiday?

Recension av filmen kommer inom kort.
Postat av Em.

Séraphine



Skådespelare: Yolande Moreau, Ulrich Tukur, Anne Bennent, Adélaïde Leroux
Regi: Martin Provost
År: 2008
Vunnit: 15 priser och 4 nomineringar


År 1914 hyr Wilhelm Uhde, en känd konstnärssamlare, en lägenhet i Senlis i Frankrike för att ta en paus från det hektiska liv han hade i Paris. Där möter han en städerska vid namn Séraphine, som folk skrattar åt i den lilla staden. Genom filmen får man se hur Séraphine verkligen sliter för de små slantarna hon får med många olika jobb. Hon samlar på sig saker som hon behöver för att måla från naturen. Lera, växter och blod från slaktaren.
Wilhelm upptäcker en dag en tavla som han blir helt betagen i. Den är gjord av Séraphine.

 


 

Filmen väckte många känslor. Jag log, rynkade på pannan och blev rörd av den medelålderskvinnan som inte har något annat i hennes liv än att måla.

Filmen är fransk, baserad på en verklig händelse och har vunnit mycket priser, men ändå hade jag inte hört talas om den. Jag såg den på en biograf som visar filmer som inte fått premiär hos den ”vanliga” biografen. Hon som presenterade filmen sa att det verkligen är konstigt att den inte fått mer uppmärksamhet. Efter jag hade sett filmen tyckte jag också det.

Här är trailern, för det känns som om min förklaring inte kommer till sin rätt. Kolla bara på miljön.








Postat av: Kaj

The Big White


Skådespelare: Robin Williams, Holly Hunter, Woody Harrelson, Giovanni Ribisi och Alison Lohman.
Regi: Mark Mylod
År: 2005
Vunnit: -

The Big White handlar om Paul Barnell(Williams) och hans fru Margaret Barnell(Hunter) som lider av Tourettes syndrom. Paul vill hjälpa sin fru men har inte råd med behandling så han kommer på den smarta planen att dödsförklara sin bror som har varit borta i fem år. Försäkringskassan går inte med på det för i alaska behöver man liket av den avlidne för att få pengarna. Samtidigt har två mördare dumpat ett lik, inte långt från Paul's jobb som Paul hittar och säger att det är hans bror. Försäkringskassan tror honom, alla utom Ted Waters (Ribisi) som gör allt för att hitta bevis och sätta dit Paul.


Detta är en MYCKET underskattad film. Har inte hört något om den. Inga nomineringar. Hittade filmen i rea-lådorna och frågar mig själv varför? Varför har man underskattat en så bra film?


Mycket bra skådespel och de är toppskådisar allihop. Storyn är lite mörk men miljön, det mycket snöiga och mysiga Alaska, är vit och ljus. Roliga repliker och underbara scener. Lite förutsägbar kanske, men trots det sänker inte det mitt betyg. Ser du filmen - köp den. Se den. Älska den. Tro det eller ej men jag ger filmen en...



postat av Em.