Rewind&Play

Skådespelare: Mike Myers, Dana Carvey, Rob Lowe, Tia Carrere mfl
Regissör: Penelope Spheeris
År: 1992
Vunnit: 3 vinster och 3 nomineringar

“Let me bring you up to speed. My name is Wayne Campbell. I live in Aurora, Illinois, which is a suburb of Chicago - excellent. I've had plenty of jo-jobs; nothing I'd call a career. Let me put it this way: I have an extensive collection of nametags and hairnets. Ok, so I still live with my parents, which I admit is bogus and sad. However I do have a cable access show, and I still know how to party. But what I'd really like is to do Wayne's World for a living. It might happen. Yeah, and monkeys might fly out of my butt.”

Wayne Campbell (Myers) och Garth Algar (Carvey) är värdar för Wayne’s World, ett kabel-TV program, där de kollar in vackra kändiskvinnor, spelar luftgitarr och trummor och intervjuar lokalbefolkningen samtidigt som de driver med dem under intervjun.

En dag dyker Benjamin Kane (Lowe) upp i Wayne's källare. Han erbjuder sig att köpa rättigheterna till programmet för 10.000 dollar. Efter köpet blir hela showen ändrad helt emot vad Wayne eller Garth vill.

Samtidigt leder Wayne's relation med hårdrock sångaren och basisten Cassandra (Carrere) att en klyfta bildas mellan Wayne och Garth. Det blir bara värre efter Wayne går ifrån showen, lämnar Garth, som har scenskräck, att klara resten av showen. Samtidigt verkar Benjamin vara efter Cassandra…

Hur ska detta sluta?

---

 

Ja var ska man börja med en sådan underbar film? Den var söt, rolig och helt awesome. En film man bara måste se helt enkelt.

Garth Algar: Sometimes I wish I could boldly go where no man has gone before... but I'll probably stay in Aurora. What are you thinking about?
Wayne Campbell: Cassandra. She's a fox. In French she would be called "la renarde" and she would be hunted with only her cunning to protect her.
Garth Algar: She's a babe.
Wayne Campbell: She's a robo-babe. In Latin she would be called "babia majora".
Garth Algar: If she were a president she would be Baberaham Lincoln.
[a brief pause]
Garth Algar: Did you ever find Bugs Bunny attractive when he put on a dress and played girl bunny?
Wayne Campbell: No.
[cracks up laughing]
Wayne Campbell: No.
Garth Algar: Neither did I. I was just asking.


Vi här på R&P önskar bara att Wayne och Garth var våra vänner. Suck.

Vi ville bara önska er alla glad midsommar (även om klockan är ganska mycket).
Glad fortsättning på sommaren!


Vi kommer tillbaka inom kort. Bomba oss gärna med kommentarer o mail. Vi blir så glada av det!

Skådespelare: Scarlett Johansson, Colin Firth, Cillian Murphy, Tom Wilkinson, Essie Davis och Judy Parfitt
Regissör: Peter Webber
År: 2003
Vunnit: nominerad för 3 Oscars. Annars 12 vunna och 34 nomineringar.

Filmen utspelar sig i 1600-talets Nederländerna där unga Griet börjar jobba som tjänsteflicka hos konstnären Johannes Vermeer. Det är en tuff ekonomisk tid och Vermeer har svårt att sälja sina tavlor och försörja sin bortskämda familj. Griet, som har ett öga för det estetiska, börjar mer o mer hjälpa Vermeer med hans konst i smyg. Samtidigt som Griet börjar mer få känslor för konstnären uppvaktas hon även av slaktarsonen Pieter. Och när även den sliskige konsthandlaren Van Ruijven börjar intressera sig för unga Griet och även kräver av Vermeer att måla av henne, börjar dramatiken tätna och spänningen stiga.

---

Filmen är ju efter Tracy Chevalier's bestseller med samma namn och det är en bok som jag gillade starkt. Filmen lever upp till bokens förväntan och jag blev förvånad hur bra Colin Firth passade in i rollen som den lite tillbakadragna konstnären. Jag var kritisk till det först men han spelade faktiskt bra. Scarlett passade perfekt som Griet, den lite blyga unga kvinnan - och hon är dessutom lik kvinnan på porträttet. Ja, överlag var alla skådespelare väldigt bra och passade in.

Jag gillar ju konst och konsthistoria så jag gillade verkligen den här filmen. Man förstår verkligen känslor och tankar bakom tavlorna. Men jag tror absolut att man kan se den utan att vara väldigt intresserad av konst. Det är ju trots allt en kärlekshistoria.

Förlåt mig, jag kan inte hjälpa att jag tyckte att Javier Bardem såg ut som Tori Spelling i filmen "No country for old men". Såg inte hela tyvärr, men av det jag såg tänkte jag bara på Tori Spelling i rollen som Anton Chigurh. Javier, som inte var så himla vacker i filmen, är annars väldigt lik Jeffrey Dean Morgan som bland annat spelade Denny i Grey's anatomy.

Och med detta vill jag meddela att Emma är tillbaka i Sverige igen efter två veckor i soliga Spanien. Men jag har inte legat på latsidan. Jag har en hel lista med filmer som jag ska recensera inom kort. Låt recensionerna flöda in! Och hoppas att ni förlåter mig efter detta crazy-inlägg, haha.

Skådespelare: Robert De Niro, Christopher Walken, John Savage, Meryl Streep, John Cazale

Regissör: Michael Cimino

År: 1978

Vunnit: 5 av 10 Oscars + 16 andra vinster och 19 nomineringar.

 

Tre arbetare och goda vänner, Michael (De Niro), Nick (Walken) och Steven (Savage), jobbbar vid ett stålverk i Pennsylvania och blir inkallade till kriget. Men innan de ger sig av så har de ett avskedsparty i form av Stevens bröllop. Och såklart lite jakt.

Sen bär det av till kriget i Vietnam. Alla tre blir tillfångatagna som krigsfångar, men lyckas fly därifrån. Men det innebär inte att problemen är över, vare sig det handlar om skuldkänslor eller skador så plågar det vännerna på olika sätt. Michael åker tillbaka till USA och komplicerar situationen ytterligare genom att bli kär i Nicks trolovande Linda (Streep). Kan det bli som förr?

---

Jag älskar Deer Hunter. Krigsfilmer är en favoritgenre och Deer Hunter är inget undantag. Jag sitter på helspänn från början till slut och varje sekund är en njutning. Skådespelarna är på topp, storyn är tänkvärd och miljön tar andan ur mig. Jag gillar verkligen hur regissören lyckas skapa kontrasten mellan deras jakt på rådjur (hjort eller whatever) i Pennsylvanias idylliska skogar, hur deras liv var bekymmerslöst och kul, till det smutsiga, hemska, krigsdrabbade Vietnam. Hur ens liv kan förändras. Förstöras. Jag gillar filmer som får en att tänka. Det gör Deer Hunter. Christopher Walken fick en Oscar. Robert De Niro och Meryl Streep blev nominerade. Vann även för bästa film. Cimino vann. (De Niro är grymt snygg i den också, som en liten extrabonus).

Många har kritiserat den för att vara för flagg-viftande och inte helt rätt ute när det gäller historian. För mig spelar det ingen roll. Jag håller med dem som säger att den är ett mästerverk. Full pott utan tvekan.

Skådespelare: Michael Cera, Portia Doubleday, Jean Smart, Zach Galifianakis, Justin Long
Regi: Miguel Arteta
År: 2009
Vunnit: Inget än vad jag kan hitta.

Youth in Revolt handlar om Nick Twisp som är en kille som inte upplevt kärlek eller sex och däremot tycker att alla andra i hans omgivning gjort det. Han är ordentligt trött på sin situation och har tur då han hittar hans drömtjej Sheena när han är på semester med sin mamma och hennes pojkvän. De måste dock åka tillbaks hem så småningom och för att han ska kunna återvända till Sheena måste han bli utkastad från sin mamma så hans pappa kan ta hand om honom och flytta till stället i fråga (Sheena kan fixa jobb till Nicks pappa). För att Nick ska bli lite mer bad ass så han ska våga revoltera och på så vis bli utkickad skapas ett alterego - Francois Dillinger.

---

Det här var en stundtals väldigt underhållande film. Introt är väldigt effektivt med att få in en i Nicks situation snabbt och på ett roligt vis. En kul sak är att det är ganska många karaktärer i filmen som bara är med ett litet tag, men som är väldigt viktiga just då. Många är sådana man känner igen väl från andra ställen.

Måste säga att filmen ibland påminner om en annan film, den som många kanske känner igen Michael Cera ifrån - nämligen Juno. Exempelvis gällande liknande animationer som tar över från en verklig bild, det försigkommer nämligen på i alla fall två ställen i filmen. Men den håller inte riktigt samma höga klass som Juno i mitt tycke. Gillar du hur som helst Michael Cera, som i vanlig ordning spelar den aningen tafatta tonåringen, kommer du alldeles säkerligen gilla denna.

Skådespelare: Roberto Benigni, Nicoletta Braschi, Giorgio Cantarini
Regi: Roberto Benigni
År: 1997
Vunnit: 3 Oscars och 52 andra vinster + 28 nomineringar

Italienska Livet är underbart (La Vita è Bella) är en film som i princip är uppdelad i två - första delen handlar om hur charmören Guido lyckas få lärarinnan Dora på fall genom olika upptåg i Italien 1939. Ett tidshopp senare får vi följa den dystra vardagen på ett arbetsläger som familjen tvingats åka till. För att muntra upp sin son övertygar Guido sin son Giosué om att det hela är en lek där första pris är en stor riktig stridsvagn.

---

Jag tycker det här var en sjukt bra film, den är ständigt på gränsen mellan melankolisk och glädjefull. Första delen av filmen frammanar ofta ett leende på mina läppar tack vare humorn. Tyckte dock att andra delen var bäst. Huvudpersonen Guido är väldigt duktig på att hålla hoppet levande i en miljö där det kan tyckas vara omöjligt. Det var intressant att se kriget skildras på ett så hoppfyllt sätt för en gångs skull, och det hela var väldigt inspirerande. En film som absolut rekommenderas. Om ni inte har sett den så se den pronto!

PS.
Förresten har ni säkert märkt av den dåliga uppdateringen här på bloggen den senaste tiden. Som vi redan nämnt har vi haft fullt upp med allt som haft att göra med studenten och studentveckan - något som varit otroligt roligt men även tidskrävande såklart. Därefter har halva gänget åkt iväg på studentresor också.
Ber er, våra kära läsare, att helt enkelt att hålla ut så blir det förhoppningsvis bättre inom kort!

För några dagar sedan fick jag höra att Dennis Hopper hade dött av cancer. Jag trodde inte på det för det lät helt ofattbart i mina öron. Tyvärr var det sant och det känns sorligt att skådisen från Easy Rider inte finns mer. Han var känd som en mycket talangfull skådespelare och var nominerad för två Oscars. Jag tyckte mycket om honom som skådespelare. Speciellt i Easy Rider och Apocalypse Now (bilden).

 

Filmer i urval:

Rebel without a Cause

Easy Rider (som han förövrigt också skrev med Peter Fonda)

Apocalypse Now

Blue Velvet

Hoosiers

True Romance

 

Rest in Peace, Dennis Hopper.