Än sålänge har fyra roller delats ut officiellt. Och dessa är skådespelarna som skall gestalta dessa roller;



Ang. debatten om det är rätt att de ska göra en amerikanska versioner av svenska filmer (snabba cash, bland annat) och såhär tycker jag; Den amerikanska versionen kan antingen vara en flipp eller en flopp. Det finns amerikanska versioner av filmer och man vet inte riktigt vad som kan hända. MEN om detta visar sig vara en riktigt höjdare och gå bra är det faktiskt bra för då kanske världen får upp ögonen för svensk film (även om det oftast inte är så mycket att ha). Så jag ser det bara som bra pr. Flippar den? Hey, då kommer folk se den svenska versionen istället (eller strunta helt i det). Men visst hade det varit billigare att bara fixa en engelsk subtitles till den svenska filmen (;


psst... vill du läsa mer om den amerikanska versionen av Snabba cash? Klicka här!

Sista bilden är Rhys Ifans som Luna Lovegood's pappa Xenophilius Lovegood. Ska bli kul att se!

Jag kan inte fatta det. Inom kort har alla Harry Potter-filmerna kommit ut. Och då är det slut. Inga mer trollformler. Inga mer äventyr med de tre vännerna. Inga mer fighter mot Voldemort. Lite sorgligt då jag växt upp med Harry Potter och är förälskad i böckernas magi. Men men, life goes on. 

Jag vet inte vad ni kommer att göra men jag ska boka in den 19:e november, dock är inte datumet helt spikat här i Sverige så vi får se i framtiden exakt vilket datum Harry Potter and the Deathly Hallows kommer.

När vi ändå håller på med parodier på Twilight kan jag inte låta bli att lyssna på den här låten. Även om den är lite gammal lägger jag upp den här.

Skådespelare: Matt Lanter, Jenn Proske, Chris Riggi, Anneliese van der Pol, Arielle Kebbel och Ken Jeong mfl.
Regissör: Jason Friedberg och Aaron Seltzer
År: 2010
Vunnit: Inget, ännu - vem vet?

Parodi på Twilight (och andra vampyrserier som går just nu). Becca flyttar in hos sin pappa som bor i en liten kall stad med väldigt mycket vampyrtema och blir kär i den mystiska men supermodellsnygga killen Edward. Hon blir även kompis med Jacob som även han bär på en hemlighet (med tanke på hur många som sett Twilight lär jag knappast spoila för någon men jag antar att ni förstår vad som kommer hända i filmen)

---

Några av skaparna av Scary Movie, Epic movie, date movie... Ja, jag antar att ni ser ugnefär vad det är för stil på den här filmen. Men jag måste ändå säga att denna är en av de bättre av dessa "movies". Dock var det väldigt mycket samma sak som Twilight och New Moon. Skrattillfällena var inte så många men när man skrattade så skrattade man rejält (man kunde skratta lite mer än vad jag gjorde om man har kiss/bajshumor dock).

Har du inte sett de två första twilightfilmerna kan du se den här filmen som är en förlöjligad MEN väldigt lik orginalfilmerna i en förkortad version. Och jag måste erkänna att skådespelarna i den här är BÄTTRE än orginalen ("oh no - she didn't say that?!?!")och de är fruktansvärt lika orginalen. Jenn Proske som spelar Becca tillochmed låter som Kirsten Stewart! (vill poängtera att bara för att de är bättre är de inte bra)

Kort sagt; den fungerar som en lätt komedi i stil med Scary movie. Men ur filmsynvinkel är den bara... ok. Jag skulle vilja tipsa om att köpa filmen, nej... HYRA filmen eller låna av en kompis som inte hade något vett och köpte filmen och INTE se den på bio. Det är inte värt ett biobesök! Lägg pengarna på en vettig bio istället och se denna hemma med några goa vänner så ni kan skratta så högt ni vill. Bara ett tips från mig

Skådespelare: Woody Harrelson, Simon Pegg, Kyle MacLachlan, Jay Simpson och Jim Broadbent(engelska versionen)
Regissör: Christopher Nielsen
År: 2006
Vunnit: 2 priser

Filmen handlar om Jimmy, en drogad elefant som är på en cirkus som rymmer. Under filmen får man träffa den konstigaste karaktären efter den andra som alla är ute efter Jimmy på ett eller annat sätt. Tillexempel en grupp fanatiska djurrättaktivister, den tuffa same-maffian, småkriminella männen som hade Jimmy på cirkusen och en mycket galen skotskjägare.

---

Filmen är Norges första animerade spelfilm och är även den mest påkostade filmen i Norge. Jag älskar våra grannländers filmer! Detta är en mycket flummig film. Eller mycket hjälper inte. EXTREMT flummig, passar bättre. Det kommer den ena roliga kommentaren efter den andra. Karaktärerna är både för härliga och för mycket. Det är lite i stil med Torkel i Knipa, skulle jag vilja påstå.

Jag såg filmen på norska och efter att ha sett den engelska versionens röstlista blir jag väldigt sugen på att se den på engelska också, även om det nog inte slår den norska. Men då till filmens kvalité... Den får betyget godkänt men inte mer. Den är underhållande men den är för flummig och för platt för att få högre än det. Tyvärr. Men värt att kolla in.

Skådespelare: Nicole Kidman, Meryl Streep, Julianne Moore, Ed Harris, Claire Danes och Toni Collette
Regissör: Stephen Daldry
År: 2002
Vunnit: Oscar för bästa kvinnliga huvudroll (Kidman). 30 priser och 67 nomineringar

Filmen utspelar sig i tre olika generationer och tre helt olika kvinnor som alla har något gemensamt. Nämligen boken mrs. Dalloway. Den första kvinnan är Virginia Woolf (Kidman) utanför London på 1920-talet, författaren bakom boken. Hur hon lever med sin depression och psykiska sjukdom och försöker få klart boken. Den andra kvinnan är Laura Brown(Moore) som lever i USA på 50-talet och läser boken. Hon har ett olyckligt äktenskap, gravid och har en liten son. Och boken får henne att ändra på sitt liv. Den sista kvinnan är Clarissa Vaughan(Streep) i New York på 2000-talet. Hon planerar en fest för sin vän Richard som är döende i AIDS och precis fått ett mycket viktigt pris för sin bok.

---

Detta var en mycket intressant film. Mycket känslor, mindre handlingar och mycket tänkande. Jag har mycket svårt att bestämma mig för om filmen är bra eller dålig. I helhet tyckte jag om filmen, jag blev berörd och tänkte på den efteråt (vilket jag brukar göra på en del filmer som jag sedan tycker blir bättre o bättre). Kanske ska man ta och se den en gång till? Dock var det bara jag av mina "med-tittare" som tyckte om filmen. Och jag måste erkänna att stundtals var filmen väldigt seg. Det var inga större händelser i filmen. Men det är klart, det var ju bara några få timmar ur tre kvinnors liv. 

Det var mycket svårt att sätta betyg. Men jag har bestämt mig för att detta var ingen skit film - detta var en mycket bra film med väldigt bra skådespelare (man ser inte ens att det är Kidman!) och den satt kvar efteråt. Så den får ialla fall betyget...

Skådespelare: Dennis Quaid, Topher Grace, Scarlett Johansson och Clark Gregg
Regissör: Paul Weitz
År: 2004
Vunnit: 1 vunnen och 4 nomineringar

Dan är chef på en annonsavdelning och har jobbat där i tjugo år. Men så får företaget nya ägare och Dan blir degraderad - mitt upp i allt familjedrama då det är en ny bebis på väg i familjen och dottern vill plugga vidare. Men Dan blir rasande då han inser att mannen som har tagit hans plats - och nu är hans chef - är 26 åriga Carter Duryea. Och som gräddet på moset är han förälskad i Dan's dotter.

---

Jag tänkte, precis som alla andra filmer som Topher Grace är med i, på "That '70s show". Eric Forman. Eric Forman.

Men efter en stund försvann de där känslorna och han blev en helt ny karaktär, den han faktiskt spelar i filmen. Och han var riktigt bra. Eller det kanske var att ta i, men bra var han. Den som jag tyckte minst om, skådespelarmässigt var Clark Gregg från bla. The New Adventures of Old Christine, för han var precis - exakt - likadan som i serien. Samma minspel. Samma tonfall.

Filmen var en riktig mysig feelgood-film. Man skrattade. Grät. Och skrattade lite till. En film som man kan se många gånger och ändå inte tröttna på den. Bra skådisar, bra stämning, bra manus - en bra film helt enkelt (men inte mer än bra)

Men i skrivande stund är det inte 100% klart än. Det är fortfarande en hel del kvar att göra. Så, under tiden vi väntar på den stora bomben som släpper och vi kommer i den stund att börja blogga som galningar - under den tiden bytar vi om lite till höstkläder på bloggen. Så, är det något på bloggen som ser helt crazy ut - var bara lugn för det kommer snart att fixas. Den som väntar på något gott...

Spamma (okej, kanske inte - men bara lite) våra inlägg sålänge med massa roliga kommentarer så vi har mycket att läsa o svara på när vi kommer tillbaka från "sommarledigheterna".

Skådespelare: Christian Bale, Hugh Jackman, Scarlett Johansson, Michael Caine, David Bowie och Rebecca Hall
Regissör: Christopher Nolan
År: 2006
Vunnit: nominerad för 2 Oscars, annars vunnit 3 priser och 14 nomineringar

Filmen handlar om illusionisterna Angier(Jackman) och Borden(Bale) som arbetade tillsammans då Borden råkade göra ett litet fel i ett trick som råkade döda Angiers fru. De blir då stora fiender och när Angier ser en föreställning med Borden där han trollar bort sig själv och sedan dyker upp på ett annat ställe blir Angier besatt av att hitta lösningen bakom hans trick OCH göra den mycket bättre än sin rival. De båda spelar fult spel för att förstöra för den andre. Oavsett hur mycket det kostar för dem själva.  

---

Filmen blev stor succé när den kom upp på biograferna i USA. Totalt har filmen dragit in $109 miljoner runt om i världen och blivit mycket hyllad. Efter att ha sett filmen förstår man varför. Det är en mycket bra film! Mystik, kärlek, hämnd och en mycket stor tvist i slutet gör att filmen blir så bra som den är.

Den påminner kanske lite om "illusionisten", även det är en bra film. Men jag skulle nog säga att "the Prestige" är snäppet vassare och filmat på ett sätt som fångar tittarna. Filmen är hämtad från en roman vid samma namn av Christopher Priest, och det känns i filmen. Det är något speciellt med filmer från noveller/romaner, de får alltid(okej, för det mesta) någon annan känsla. Och skådespelarna kan man inte klaga på. Verkligen inte.

Just det ja, för ett tag sedan blev vi intervjuade av bloggaren Entrevista. Det blev en väldigt lång intervju, kan man säga. Klicka här för att läsa intervjun.

 

Skådespelare: Liam Neeson, Bradley Cooper, Quinton “Rampage” Jackson, Sharlto Copley, Jessica Biel, Patrick Wilson, Brian Bloom

Regissör: Joe Carnahan

År: 2010

Vunnit: Inget ännu.

 

Fyra amerikanska soldater, Col. John ”Hannibal” Smith (Neeson), Lt. Templeton ”Faceman” Peck (Cooper), Cpl Bosco ”B.A” Baracus (Jackson) och Murdock (Copley) som tillhör det beryktade A-Team, befinner sig i Irak och får ett uppdrag att återhämta plåtar som trycker 100 dollar sedlar innan fienden trycker en miljard dollar. Efter jobbet återvänder de till basen men då inträffar något helt oväntat. Deras chef dödas och några andra sticker med plåtarna. A-Team blir fängslade för något de inte har gjort.

En CIA-snubbe (Wilson) besöker Hannibal i fängelset med ett förslag. Hämta plåtarna så rentvår han A-Team.

A-Team vill ha payback. Men vem går att lita på? Vem är det som är hjärnan bakom alltihop? 

---

 
Efter att ha snubblat i trapporna och vält ut halva popcornen satte jag mig tillrätta i biosalongen. Det var ett spontant biobesök så jag hade inte några förväntningar alls, förutom att Liam Neeson skulle vara lika awesome som alltid. Det var han. Hela filmen var awesome. Så j-vla cool rakt igenom. Jag blev hänförd vid första stund och njöt hela filmen. Den bjöd på stentuff action och många skratt vill jag lova! Men ändå blev den varken för hårdkokt eller cheesy. Skådespelarna gav en bra kombo av coolhet, galenskap och allvar. Och jag älskade den. Även om jag knappt har sett något av originalet.

Favorit A-Team: Alla fyra. Med Neeson som hjärnan, Cooper som snyggingen, Jackson som den stenhårde med ett mjukt inre och Copley som galningen kan det inte slå fel!

Som ni kanske har märkt har vi inte uppdaterat bloggen på den senaste tiden. Och det beror helt på att vi har antingen varit bortresta eller jobbat för fullt och inte haft tillgång till någon dator. Vi hoppas ni har överseende med detta, för antagligen kommer det ta några veckor innan vi kommer igång igen.

Självklart kommer vi att uppdatera när vi har möjlighet. Vi kommer med ett stort inlägg senare om sommarens alla filmer. Ha det gött nu i solen och bränn er inte!

Skådespelare: Mike Myers, Dana Carvey, Rob Lowe, Tia Carrere mfl
Regissör: Penelope Spheeris
År: 1992
Vunnit: 3 vinster och 3 nomineringar

“Let me bring you up to speed. My name is Wayne Campbell. I live in Aurora, Illinois, which is a suburb of Chicago - excellent. I've had plenty of jo-jobs; nothing I'd call a career. Let me put it this way: I have an extensive collection of nametags and hairnets. Ok, so I still live with my parents, which I admit is bogus and sad. However I do have a cable access show, and I still know how to party. But what I'd really like is to do Wayne's World for a living. It might happen. Yeah, and monkeys might fly out of my butt.”

Wayne Campbell (Myers) och Garth Algar (Carvey) är värdar för Wayne’s World, ett kabel-TV program, där de kollar in vackra kändiskvinnor, spelar luftgitarr och trummor och intervjuar lokalbefolkningen samtidigt som de driver med dem under intervjun.

En dag dyker Benjamin Kane (Lowe) upp i Wayne's källare. Han erbjuder sig att köpa rättigheterna till programmet för 10.000 dollar. Efter köpet blir hela showen ändrad helt emot vad Wayne eller Garth vill.

Samtidigt leder Wayne's relation med hårdrock sångaren och basisten Cassandra (Carrere) att en klyfta bildas mellan Wayne och Garth. Det blir bara värre efter Wayne går ifrån showen, lämnar Garth, som har scenskräck, att klara resten av showen. Samtidigt verkar Benjamin vara efter Cassandra…

Hur ska detta sluta?

---

 

Ja var ska man börja med en sådan underbar film? Den var söt, rolig och helt awesome. En film man bara måste se helt enkelt.

Garth Algar: Sometimes I wish I could boldly go where no man has gone before... but I'll probably stay in Aurora. What are you thinking about?
Wayne Campbell: Cassandra. She's a fox. In French she would be called "la renarde" and she would be hunted with only her cunning to protect her.
Garth Algar: She's a babe.
Wayne Campbell: She's a robo-babe. In Latin she would be called "babia majora".
Garth Algar: If she were a president she would be Baberaham Lincoln.
[a brief pause]
Garth Algar: Did you ever find Bugs Bunny attractive when he put on a dress and played girl bunny?
Wayne Campbell: No.
[cracks up laughing]
Wayne Campbell: No.
Garth Algar: Neither did I. I was just asking.


Vi här på R&P önskar bara att Wayne och Garth var våra vänner. Suck.

Vi ville bara önska er alla glad midsommar (även om klockan är ganska mycket).
Glad fortsättning på sommaren!


Vi kommer tillbaka inom kort. Bomba oss gärna med kommentarer o mail. Vi blir så glada av det!